princessgemini

Vad ska jag egentligen skriva? Vad ska jag säga? Jag vet inte. Men jag måste få skriva av mig. Även om det bara kommer bli en lång text och ändå kommer allt kännas likadant. VARFÖR? Varför skulle vi börja hålla på med varann? Samtidigt som jag är irreterad över det så ångrar jag det verkligen inte. Du får mig så jävla glad. Du är glädje. Trodde jag ens att jag skulle få känslor för dig? Svar nej. Har jag ens känslor för dig? Jodå det har jag. Det kan jag inte förneka. Kommer jag bry mig? Nej. Jag kommer sumpa allt som alltid. Klart jag vill ha dig som bara min kille. Mysa och pussas med, få bli omhållen av. Men så kommer den jobbiga biten, när allt ska ta slut och drömmarna förvandlas till mardrömmar. Åh, jag vill inte dit igen. Jag vill inte, vill inte! Jag är inte redo. Men jag är inte redo att släppa dig heller, att låta dig gå. En sak är säker, jag skiter i de andra. Jag skiter i alla. Inte ens killen som jag trott att jag saknat i ett halvår kan få mig att gå ifrån dig. Jag stannar hos dig, jag är trygg där. Frågan är om jag är tillräckligt trygg?