- Två år sen idag..
Min fina. Min underbara. Världens bästa. Två år har nu gått sen den värsta dagen i hela mitt liv. Dagen då du försvann. Det rev upp en sånt stort jävla tomt hål inom mig. Ett tomt hål efter dig, av saknad. Alla som läser tänker som vanligt "en katt" men hon var inte det, hon var så mycket mer. Hon var allt, allt, allt! Hade offrat allt för henne. Hon var bäst. Fastän det var så länge sen, kan jag fortfarande se dig framför mig. Du bleknar aldrig. Under den perioden som jag lärde mig så mycket om mig själv, under den perioden i mitt liv som var som jobbigaste. Under den tiden fanns du. Det var DU som hjälpte mig allra mest. Bara ditt kärleksfulla sätt, bara ditt sätt att se mig ögonen och buffa mig i ansiktet gav mig styrkan tillbaka. Jag skulle göra exakt vad fan som helst för att dra tillbaka tiden. Få bort dig från vägen just dom där minuterna mellan 17.40 till 18.00 vid vägen för två år sen. Den människan som körde ihjäl dig förstörde en del av mig. Undra om människan ens vet att han/hon körde ihjäl min bästevän? Att han/hon körde ihjäl den finaste katten som någonsin funnits? Vet människor hur ont det kan göra att mista ett husdjur? Vad är det för skitsnack om att man inte ser? MAN SER! Om det är mitt på dagen, så ser man! Det finns inga ursäkter. Inte på den vägen, det är inga kurver. Man ser vägen helt öppen. Det är så sjukt, att någon bara.. Hade ihjäl dig. Min fina, hade jag fått hämta tillbaka någon av exakt alla från himlen hade jag tagigt hem dig. Vad än alla andra sagt. Du var för ung för att dö. Inte ens två år. Jag kommer aldrig förstå, jag vill kunna förstå men jag kan inte. Jag kan aldrig förlåta. Jag saknar dig så jävla mycket. Tårarna kan komma titt som tätt när jag kollar på bilder och filmer på dig. Men jag glädjer mig åt den korta tid du fanns hos mig. Den var bäst. Du var bäst. Jag saknar dig, min fina katt. Du lever kvar inom mig och du finns i mitt hjärta föralltid. INGEN kan ändra på det. I love you!
