princessgemini

Sätt dig flera gånger bara på den här veckan. Jag har inte hört din röst, jag har inte sett ditt leénde, ingenting. Men jag har mött din blick. Det är helt sjukt vilken jävla makt du har över mig fortfarande. Hur mitt hjärta bara viker sig för dig. Hur alla minnen som jag förträngt bara väller fram över mig. Ditt leénde mot mig. Jag slår undan tanken, försöker inbilla mig om hur förjävlig du var mot slutet. Vem det var som fick mig att bli rädd för att vara i ett förhållande. Men konstigt nog, verkar det var djävulens sida i dig som jag förträngt. För när jag ser dig, kommer bara allt det fina upp i huvudet igen. Och jag åker tillbaka till det förflutna. Jag vet inte när jag ska kunna se dig, utan att gripas tag av den här smärtan. Jag vill bara glömma, men det går förfan inte. Du svek, du sårade, du delade på mig rätt itur. Och ändå, ändå efter alla dessa jävla år.. Så skulle jag bara vilja se dig le mot mig, bara en enda jävla gång till. Ett leénde, det skulle räcka. Jag tål inte tanken på att du hatar mig men tanken på att du inte känner någonting för mig är ännu värre. Och älska mig, det kommer du aldrig göra igen. Och inte jag dig heller för den delen. Det är inte dig jag vill ha tillbaka, jag vill bara bli fri från alla minnen från dig.